Nu syns det utanpå!

Inte bara att jag har en mage för det har ju synts ganska många veckor nu, men nu syns sparkarna redan utanpå också! Just nu far det runt någon liten parvel i magen som bara den! Känns helt galet overkligt, som en liten alien där inne...

Första sparkarna

Såg precis NU första "sparken" utanpå magen, ser helt sjukt ut och känns jättehäftigt! Igår levde det på ganska bra i magen kändes det som när jag lyssnade på en inspelning av Johans band, kanske blir en rockbebis... ;)

Storasysters födelsedag

Igår fyllde Marianne år och det är ju en trevlig händelse i sig, men det som var ännu trevligare var att liten i magen gav sig till känna lite tydligare och idag har hen fortsatt göra små rörelser där inne! 

Har känt lite smått innan som jag misstänkt varit bebis men nu är jag helt säker efter denna helgen!

Liten har också fått sitt första plagg, svärmor köpte en vit liten lurvig overall som vi klämt lite på men inte vågat köpa själva. Nu får den hänga framme lite, blir mer och mer verkligt detta overkliga!

Lergigan comp

Illamåendet har bara fortsatt så jag väntar fortfarande på den där "lätta" delen av graviditeten som alla säger ska komma. Nu har jag varit sjukskriven i två veckor för illamåendet men fick i måndags äntligen komma till en läkare som skrev ut lergigan comp till mig. Tas de i samband med mat funkar de okej, tar udden av det värsta illamåendet så jag slipper spy iaf. Ska försöka återgå till jobbet nästa vecka igen för vill verkligen inte gå hemma! Idag tog jag dock bara en tablett vilket straffade sig nu på kvällen, har mått fruktansvärt illa och kan inte somna. 

Bra start på semestern och lite mer...

...illamående.

Ja illa mår jag typ dygnet runt. Spyr nån gång då och då, oftast ganska oväntat.

Men det positiva är att det ju faktiskt är ett riktigt starkt symptom och i måndags var vi inne på ett tidigt VUL, då fick vi se ett hjärta slå!

Så illamåendet är helt klart värt det alla gånger om lilla ärtan fortsätter på samma bana.

I övrigt har jag blivit sugen på mos och eller bakpotatis, typ det enda jag vill ha nu! Drömmer knepiga drömmar varje natt även om jag faktiskt sover ganska gott.

Mat mat mat

Nu kan jag inte sova längre, är alldeles för hungrig och har drömt om mat hela natten.

Jag är dock inte sugen på något (som vanligt) så nöjer mig till att börja med med ett glas oboy. Är så jobbigt att behöva småäta hela tiden men egentligen inte vilja ha något och när jag väl äter mat känns det direkt som att det lägger sig högst upp i strupen och bara väntar på att få komma upp igen. Jag som älskar att äta gott i vanliga fall har nu ett väldigt komplicerat förhållande till maten då det både är det jag helst av allt vill ha och det jag absolut inte är sugen på.

Status

Mår illa varje dag numera, igår så illa att jag blev åksjuk på vägen hem från jobbet och började hulka så fort jag parkerat och öppnat bildörren. Det enda som hjälper är att äta, men jag är aldrig riktigt sugen på något.

Trött som ett as jämt, och när jag sover drömmer jag konstiga drömmar och måste gå upp en gång varje natt för att kissa.

Brösten fortsätter ömma.

Ordentligt uppsvälld varje kväll, ser ut som en boll.

Lättirriterad och oroad, om 3 dagar får vi veta hur det ser ut och om det verkar gå bättre än sist.

Hatar mat

Idag är hela facebookflödet fyllt med folk som går på semester och dricker och äter god mat. Själva handlade vi mat sent, jag var inte sugen på något men kunde tänka mig en fryst pizza att värma hemma till slut. Väl hemma spyr jag dels av hunger och äckliga lukter. Sen bränner jag pizzan i ugnen så nu blir det ingen mat alls istället. Känns ju jävligt rättvist det här att jag som borde äta bra inte vill ha något och sen när jag väl ska få i mig något så blir det bara skit av det!

Ilska

Jag är sååå arg på Johans mamma. Hon blev lite för mycket när hon var här på grillkväll i helgen och tog sig friheten att ljudligt berätta för närvarande släktingar att vi är gravida igen. Dessutom började hon planera för den lille och jag känner sån ångest. Kan inte min förhoppningsvis kommande familj få vara ifred ens från start? Jag vill inte ta något för givet för det gick ju som det fick för inte så länge sen och ska det hända samma sak en gång till vill jag iaf själv ha valt vilka vi delat nyheten med. Om jag kan ha is i magen innan jag väljer att berätta för t.ex.  min mamma borde ju de vi berättat för också kunna hålla förtroendet för sig själva, oavsett hur glada de är för vår skull... 

Ångest

Har en känsla av det inte kommer gå vägen denna gången heller, känns som håll på höger sida som sammanstrålar med ont i ryggen (som sist fast inte riktigt lika illa). Är väl bara att förvänta sig det värsta och bli oerhört överraskad om det skulle gå bra ändå...

Lite allt möjligt

För ett par veckor sen köpte jag ett gäng graviditetstest igen lite "ifall att" det skulle gå fort att bli gravid igen och för att jag inte skulle gå och spekulera eller bli "skengravid".

Har senaste veckan verkligen förväntat mig mensstart med ont i magen osv men testat mig ändå pga olika diffusa symptom (kissnödig tidigt på morgonen,  förändrade bröst, känner vissa dofter starkare än vanligt). Hur som helst har det varit negativt, därav blev jag ännu mer säker på kommande mens.

Men ikväll ska jag ut och äta med en kompis och planerade att unna mig någon drink (har knappt druckit alls sen missfallet), tog därför ett test igårkväll bara för att säkerställa att det var som jag trodde. Till min förvåning visade det dock efter nån minut ett svagt svagt positivt resultat, vågar inte hoppas på för mycket men har testat svagt positivt idag igen iaf så det verkar inte varit något fel på testet. Har nu efteråt blivit hemskt mycket mer medveten om hur magen känns, känns fortfarande som att jag ska få mens när som men kan ju såklart vara växtvärk. Vi hoppas såklart på det bästa även om det är lite oklart hur långt (kort) vi är gångna egentligen eftersom detta måste hänt bara någon vecka efter missfall... Jag tar inget för givet.

Bergochdalbana

Känslorna åker upp och ned, huller om buller. Jag är gravid igen!

Missfall på KSS

I förrgår hade jag svårt att sova, kändes som jag hade stark växtvärk och samtidigt väldigt ont långt ner i svanken.

Kändes bättre morgon efter och jag åkte till jobbet som vanligt. Efter lunch gick jag på toaletten och upptäckte att jag fått en liten brunröd flytning. Blev såklart orolig och efter lite snabba samtal med ett par kollegor åkte jag hemåt. På vägen ringde jag ett par samtal till Johan, Mvc, Guldvingen och från 1177 blev jag till slut hänvisad till KSS i Skövde för en undersökning. De kunde dock inte ta emot mig på en gång så jag och Johan åkte hemåt en stund för att vila lite innan vi tog bilen igen. Precis innan vi åkte hann jag få ytterligare en blödning och på vägen fick jag ännu ondare i magen och ryggen. Vägen till Skövde har aldrig känts längre...

Efter att ha suttit i väntrummet från ca:16 blev vi inkallade till en sjuksköterska runt 16.30, fick två alvedon och de kollade lite blodtryck, sen skulle jag lämna urinprov.

När jag skulle lämna urinprovet började det dock rinna massa blod ner i toaletten.

Jag kände direkt när jag satte mig att det inte skulle gå att lämna ett urinprov. När jag insåg vad som hände kom tårarna. När jag kom ut stod en jättesnäll sköterska utanför och väntade på mitt prov (alla sköterskor jag mötte var verkligen så snälla och fina). Jag fick mellan tårarna fram vad som hänt på toaletten och hon la armarna om mig och ledde mig till en säng och gick för att hämta Johan.

Johan kom och vi fick gå in till ett undersökningsrum där vi skulle komma att vänta på en läkare en lång stund. Under tiden kom ytterligare en snäll sköterska in med jämna mellanrum och kollade till oss. Jag fick jättestora bindor som skydd och allting var väldigt surrealistiskt. Jag var redan medveten om att detta är sånt som händer, samtidigt som det kom så plötsligt och när jag äntligen börjat tro på att det skulle gå bra. Johan höll mig i handen medan jag pendlade mellan gråt och dåliga skämt och vanliga samtal för att orka med. Till slut när vi väntat länge sa jag till Johan att gå ut och köpa något litet att äta eftersom all min energi höll på att ta slut. 

Johan kom tillbaka med en påse gott och blandat som hjälpte för stunden men som skulle innebära att vi fick vänta ännu mer. Läkaren kom ganska snart efter att vi haft vår godisstund. Hon ställde lite frågor och sen var det dags att sätta sig i gynstolen.

Läkaren gjorde ett VUL och kunde konstatera på skärmen att jag troligen inte gått så långt som jag trodde, graviditeten hade antagligen avslutats någon vecka tidigare men inte kommit ut förrän nu.

Läkaren rekommenderade att jag skulle göra en skrapning för att det hela skulle gå över snabbare och minska risken för komplikationer.

Jag fick sätta på mig en sjukhusskjorta, ta av alla smycken och rullades sen ut på en säng till en plats i "korridoren" på akuten där jag blev stucken i armen för blodprov och sen fick dropp. Johan var med hela tiden vilket var så skönt eftersom tårarna kom med jämna mellanrum. Efter en stund fick jag sätta på mig mjukisbyxor och sätta mig i en rullstol för att åka upp till 4:e våningen och kvinnokliniken där ett rum väntade.

På rummet hade jag en säng med TV mitt emot och Johan fick sitta i en fåtölj.

Här fanns ännu fler snälla sköterskor som såg till att jag hade det bra. Jag fick under kvällen ta två cytotec som skulle hjälpa  livmodern att dra ihop sig, det kan ha varit det värsta jag varit med om. Jag hade så ont, när jag gick på toaletten var allt suddigt och när jag kom tillbaka till sängen blev jag tvungen att spy. Sköterskorna kom efter ett tag och lindrade det hela genom att ge mig en spruta mot illamåendet, morfin i låret och en vetekudde på magen, sen tog det inte lång stund innan jag äntligen kunde få sova lite. Under natten kom de in och bytte droppet och vi fick veta att operationen skulle bli tvungen att genomföras under morgonen istället. Johan fick en säng i sovsalen bredvid mitt rum och vid halv 6 på morgonen fick han komma tillbaka in till mig eftersom jag inte ville vara ensam mer när jag vaknat. Morgonen gick, Johan fick frukost medans jag fortsatte fasta och till slut fick vi veta att jag skulle ner till operation 8.50. Jag fick byta om, ta tre alvedon och gå på toaletten precis innan.

Johan fick knappt säga hejdå när jag rullades ut från hissen. Jag rullades in på en helt öde operationsavdelning kändes det som. Längst bort skulle jag. Fick gå de sista metrarna när jag skulle byta säng och välkomnades av flera sköterskor och en narkosbroder (fint). Fick en sån blodtrycksmanchett på armen och fick sen ligga och vänta till 9.25 ungefär tills läkaren kom. Det var samma som hade gjort ultraljudet på mig kvällen innan.

Sen sa de att jag skulle få narkosen i armen och jag svarade att det märkte jag för rummet blev snabbt suddigt. Sen sa narkosbrodern att jag skulle sova gott och sen var jag borta.

Vaknade upp klockan 10 av att min säng stannade på uppvaket. Fler snälla sköterskor som gav mig vatten och jättestora trosor. Fick ligga där i 40 min och vänta på att bli upprullad till mitt rum igen. Under tiden gjorde en av sköterskorna ett ultraljud på magen och kunde konstatera att det bara fanns 40 ml vätska kvar i livmodern.

Rullades iaf tillbaka till mitt rum och kände nästan ingen smärta alls längre. Ringde tillbaka Johan och sen fick jag vara kvar för lite lunch och borttagning av nålen i armen innan det var dags att åka hem.  Såhär i efterhand känns det hela lite overkligt, jag är tacksam för att all personal var så gullig, nu känner jag mig mest tom och trött. 

Dagarna går

Nu är vi mer än halvvägs in i vecka 11 och i tisdags var jag på Guldvingen för att lämna mina prover inför inskrivningen. Där möttes jag av en sköterska som började sitt möte med mig genom att säga - Hej! Har du urin?

Väldigt pang på men han fick mitt prov och sen var det dags för blodprov. 

Nu laddar jag för en ny helg som ska spenderas i Göteborg, sen är det dags för utvecklingssamtal på jobbet nästa vecka, inskrivning och lite mer roligheter så nu fortsätter dagarna förhoppningsvis gå fort. 

Snart dags för Londonresa också!

V.11

Idag gick vi in i ny vecka igen! Känns bra att det närmar sig slutet på den mest kritiska perioden, börjar mer och mer våga tro på att detta är sant. Mår förvånansvärt bra men känner ändå av ett par symptom, har gått från att ha nästan alla symptom man kan ha till helt andra. Nu har jag mest ömma bröst och reagerar ibland på dofter på ett helt galet sätt, Johan hävdar att han inte ens kan känna dofterna som jag känner på långt håll (hittills reagerat starkt på majs, urin, rödlök, påskliljor och "hemmadoften" hos pappa som jag tyckte luktade mer som på Furuhöjd).

I veckan ska jag lämna lite prover och veckan efter är det dags för inskrivning, längtar!

Symptom hittills

Ömma växande bröst

Molande i magen till och från

Illamående vid hunger

Lite extra hungrig vissa dagar

Fötterna somnar lätt när jag sitter med korsade ben.

Blir akut kissnödig ibland, vaknar tiiiidigt varje morgon pga detta, superpigg!

Väldigt trött på kvällarna, lägger mig alltid mellan kl. 21-22 numera.

1:a besöket hos barnmorskan

Igår gjorde jag alltså mitt första besök på barnmorskemottagningen. Det kändes konstigt att sitta i väntrummet på ett ställe som jag framöver kommer besöka med jämna mellanrum pga bebis i magen. Även om jag har massa olika graviditetssymptom ser jag ju inte gravid ut och har fortfarande en enorm overklighetskänsla. Men gårdagen gjorde att det iaf kändes lite mer verkligt!

Eftersom jag har en kompis som är gravid och ca: 6 veckor före mig visste jag redan allt barnmorskan talade om: Kost, levnadsvanor etc. Fick dock en massa papper inför provtagningar jag ska göra, en bok om att vänta barn och blev vägd innan jag skulle gå så nu är det bara att vänta på nästa träff i ungefär v.12. Barnmorskan var trevlig så det ska nog funka toppen att hon följer vår graviditet.

Nu är jag i vecka 7 (6+6) och går alltså in i en ny vecka varje söndag. Tidigare har söndagar varit en riktigt tråkig dag som inneburit slut på helg, nu är det dagen jag ser mest fram emot varje vecka!

Hon skulle bara veta...

Det senaste året har jag blivit tillfrågad GALET många gånger om jag är gravid eller när det är dags att börja försöka. En aning oförskämt då det ju faktiskt kan kännas ganska privat. Eftersom jag tog ut P-staven för nästan ett år sedan har frågan inte varit jättekul att få, blir ju som en påminnelse om att man misslyckats i flera månader.

Men men, för ett par veckor sen sa iaf ett av mina fritidsbarn: 

- Men Yvonne! Du är ju gravid!

Då visste jag inte om det själv men jag borde isf ha varit i vecka 4-5 ungefär och hon skulle bara veta hur rätt hon hade! 

V.7

Idag går jag in i vecka 7. Har nu vaknat supertidigt i två dagar av att jag är sååå hungrig, är verkligen ingen morgonmänniska annars men eftersom jag lägger mig lite tidigare nu är det kanske inte så konstigt att jag vaknar tidigare. (5:00 är iofs lite väl tidigt för en som gillar sovmornar mer än mycket annat).

Magen fortsätter mola och jag mår lätt illa hela tiden. Den här helgen har gått sååå långsamt, hoppas tiden går fortare när jag jobbar i veckan!

Positiv tjej

Ja det har hänt mycket positivt och negativt sen sist men nu känner jag mig iaf väldigt nöjd. Kände att jag undervisade fel årskurser i höstas och fick tillfälle att byta tillbaka till förskolan igen vilket känns toppen.

Men detta är inte bara vad jag syftade på i rubriken. I torsdags hade min mens varit sen ett par veckor och jag var inbjuden att äta lever hos pappa dagen efter, det hade inte varit en bra idé om det skulle visa sig att jag var gravid. Tog därför ett test tidigt på morgonen innan jobbet för att vara på den säkra sidan. Testet visade negativt och jag gick och la mig igen, när jag gick upp kikade jag dock på testet igen och där fanns som en svag positiv skugga. Man ska ju inte titta på tester mer än typ 5 min efter man tagit dem men jag har tagit fler negativa tester tidigare och de har aldrig visat något som liknar en skugga innan så jag kände att jag behövde göra ett till test senare. (Ärligt talat tog jag ut min P-stav för ett år sen men har haft ganska oregelbunden mens så jag trodde faktiskt jag skulle få mens även denna gång)

Köpte för säkerhets skull två olika tester efter jobbet och sprang in i svärföräldrarna nästan direkt efter, som tur var hade jag lämnat mina inköp i bilen sekunderna innan! Väl hemma tog jag ett CB digital som visade ett timglas en hel evighet. Sen stod det gravid 2-3, eftersom jag tog testet på eftermiddagen/kvällen tror jag dock att veckoanvisningen var lite missvisande, om jag räknat rätt är jag snarare i vecka 6 och ska gå in i vecka 7 nu!

Jag och Johan är jätteglada och har redan berättat för våra föräldrar, kändes stort att berätta att de ska bli mor- och farföräldrar. I övrigt väntar vi med att berätta ett tag till, vill att det ska kännas lite mer säkert. 

Har iaf bokat tid på barnmorskemottagningen till nästa vecka, även detta är nästan en historia i sig eftersom deras tidsbokning på telefonen krånglade och jag blev tvungen att smyga på jobbet. Fick hävda att det var en tid för att allergitesta mig för mina katter!

I övrigt ligger jag nu i sängen och är sååå hungrig, är seriöst hungrig hela tiden med ett svagt illamående. Magen molar vilket känns som ett gott tecken på att det händer saker därinne. Får vänta en stund till innan jag går upp och äter frukost, tror inte Johan vill börja helgen kl.05.00. Av någon anledning både somnar och vaknar jag tidigt nu, brukar annars vara en nattuggla som ääälskar sovmornar...